måndag 22 december 2014

Julkalender, Lucka 22 - Jennifer tar farväl

Tack.
För att ni läst, delat, diskuterat och lämnat kommenterar efter er. För att jag lyckats göra ett litet avstamp i Andreas blogg (och man numera kan hitta mig via google på de mest konstiga sökord…)

Andreas väljer en opassande bild!
 Nu är det med en liten sten i hjärtat dags för mig att säga hejdå. Eller ett hejdå blir det inte. På återseende. Jag hoppas att jag kunnat ge någonting till Andreas läsare. Kanske inte något som fallit alla i smaken, men som någon kanske läst och kunnat ta åt sig.

Nu tar jag jullov men jag kommer inte tillbaka. Kanske någon gång i framtiden. Kanske ses vi ute i vimlet. Kanske dyker mina skriverier och fotografier upp här i framtiden. Men till dess har jag bestämt att säga På Återseende.
Med utbildning, frilansjobb och Psykisk Ohälsa projektet som skall avslutas i vår räcker inte tiden till ytterligare ett projekt. Kanske i framtiden, men inte just nu.

Vill ni veta vad jag gör år 2015?
Ni kan följa min projektblogg www.mittprojekt.ratata.fi och när tiden är inne kommer ni äntligen få ta del av dessa fantastiska människors berättelser.
Vid frukostbordet med dagstidningen eller ipaden i handen.

Eftersom jag och Andreas är vänner privat kanske ni får se någon bild ur mitt privatliv. För trots alla projekt, allt engagemang, alla sena kväller ser jag till att slappna av. Kasta mig på soffan, besöka nattvimlet, fylla på mitt teförråd eller bara göra vad som faller mig in. För det är just det jag skall fylla mitt jullov med. Absolut ingenting. Noll planer och tid för spontanitet och långa sovmorgnar.
Och ja, jag har lovat att bjuda Andreas på kaffe. Gentleman som han är hämtar han säkert tryfflar med pepparkakssmak och grönt te med gojibär… Vink vink.

Jennifer, Andreas och toffe puffar

Det händer att jag får frågor om hur jag orkar. Hur jag orkar engagera mig och arbeta utan vare sig lön eller bonusar. Jag vet vad som ger mig energi och ser till att koppla av, koppla ur. Alla människor jag får träffas ger mig sådan otrolig drivkraft, en sådan känsla av mening som jag aldrig upplevt tidigare.

Men klart att det tar på. De första jullovsdagarna gjorde jag inget annat än att sova. Jag stred med min pojkvän och med mig själv. Om allt och ingenting.  Ville varken ta upp kameran eller formulera mig i ord. Ville bara omge mig av ett varmt täcke och en bra film. I 10 timmar i sträck.  Men då gör jag det. Ser till att sova alldeles för mycket. Alla är trötta vid jul – varför skulle inte jag vara det? Struntar i all julstress och ignorerar whatsapp. Sänker tempot med 90 procent och känner efter. Vad mår jag bra av? Vad vill jag göra? Ger fan i att man borde ha en perfekt lägenhet till jul, klapparna paketerade en månad tidigare och lust att gå ut och festa på juldagen. Näe, jag ser aldrig mera framemot att mysa med mina svampbobfyrkant byxor på juldagen, glömma borsta håret och förse mig med kvarbliven knäck och kola.

Så nu ställer jag er en sista fråga.
Vad mår ni bra av? Vad får vardagen att verka mindre grå och lusten att komma tillbaka igen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar