tisdag 7 oktober 2014

En buss förälskelse

Tuta och köra

Sen jag kom till Helsingfors har jag åkt lite buss, lite och lite nästan dagligen.. 
Men jag har upptäckt ett fenomen.. Buss förälskelser!
Det är när man sitter i sin buss och sen så möter man en annan buss, eller i bussen bredvid (här i storstan har man dubbla filer!;) ). Men till saken igen då man får ögon kontakt och så får man ett leende tillbaka och då är man fast.


Så sitter man där i sin buss och fantiserar ett liv tillsammans med den personen.. Haha, så tragiskt är det inte riktigt ännu, men man vet aldrig. Konstigt att det aldrig händer med personer som är i samma buss? Eller så är det min hjärna som tycker om att motarbeta mig som vanligt?
Bara så ni vet är min hjärna en av världens mera klyftigare uppfinningar som har tillkommit vår jord. Men tyvärr så motarbetar vi varandra, så det är lite tragiskt.. Min hjärna tycker om att få mig att säga helt sjuka saker, och får mig att göra de mest upfuckade saker man kan komma på. Så jag blir inte förvånad om det är hans påhitt bara för att göra livet surt för mig.


Sen så tycker min hjärna att det är helt okej att tycka att finskspråkiga är väldigt intressanta, men tyvärr kan du inte säga ett enda ord på finska, men det är inte mitt problem. Men det är en helt annan historia.

Som sagt, livet skulle vara enklare om man inte motarbetade sin egen hjärna.

Då jag berättade i klassens whatsapp chatt så blev det väldigt fina reaktioner, på nått sätt känns det som de dömmer mig lite och att det är lite synd om mig men det är inte så farligt! ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar