tisdag 16 september 2014

Inre önskan

Nu sitter jag här en tisdag kväll, funderar över livets problem. Jag råkade koka äggen för våldsamt, eller snarare jag slängde dom försiktigt i kastrullen men det tyckte de inte om.. Rumskompisen kommenterade att jag måste se ägg som kvinnor! Då svarade jag jag ska inte tappa dom i golvet så de spricker? Försöker Jacob säga igen sin point: Du ska vara försiktig med ägg för att.. Då kom jag med den fina fortsättningen man ska inte tappa ägg eller kvinnor i golvet för de kan vara befruktade! Då skakade han på huvudet och lämnade rummet.
Så är det att bo med mig, man måste helt enkelt ta allt vad jag säger med en nypa salt. Och nu då vi ändå talade om befruktning så började jag fundera över livets mening och en inre önskan.
Jag tror att alla har en inre önskan, det kan vara relaterat till nåt religiöst, politiskt eller bara något djuriskt perverst. Det finns av alla sorter. Men jag kommer inte på min inre önskan.. Jag sitter här och funderar vad fan kan få mig tillfredsställd förutom en jävligt god måltid?


Det kan inte vara så dåligt ställt med mig om det är bara mat som får mig att känna mig fullbordad, men faktiskt jag skulle vilja hitta det där lilla extra. Vad vill jag egentligen göra i mitt liv? Vill jag hitta en livspartner och sitta hemma och se drama serier? Eller ska jag bli präst? Skulle ni förresten kunna tänka er mig som präst? Tror nog att den dag jag lyckas bli präst fryser helvetet till is och himlen faller i bitar, men jag tror att det kunde bli ganska roliga predikningar..

Men vad är egentligen en inre önskan? Jag säger det igen, jag har ingen aning vad min inre önskan är..
Jag sitter här och försöker tänka mig vad det kunde vara? Men ända jag kan få fram är de stackars äggen som jag råkade krossa.. Eller de sprack bara lite så det kom mysiga missbildningar ut från skalen, riktiga mästerverk om jag får säga det själv.


Men vad tror ni att min inre önskan kunde vara? Och vad är er inre önskan?

Vad är det för pusselbit ni saknar i ert liv?

2 kommentarer:

  1. Ska vi ta en mer seriös kommentar just this one time :P Jag saknar en partner att dela allt med. Helt ärligt, Samtidigt tror jag att det är en utopi för mig. Liksom, jag har svårt att föreställa mig att jag skulle ge så mycket av mig själv, att stå ut med krav.. Även om jag själv skulle få ställa krav. Plus att jag inte vill ge upp mitt liv. Så kanske när jag fyllt 30 eller så. Sägs ju att 30-åriga högutbildade par har störst chanser att hålla ihop :)

    Så saknar jag ett liv, ett seriöst liv i en stad med ett jobb och sällskap... Men sen igen, också det kan det hända att jag sku tröttna på. Int satan vet jag.

    Sen sku de ju få vara mindre torka i livet också, trist på den fronten just nu, oj nu blev det fjantigheter igen :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men jag förstår hur du menar! Klart att alla vill ha en partner att dela sitt liv med. Och då livet blir inrutat så tycker man helt klart att det blir trist!
      Så det lönar sig att ta en dag i taget och gör det bästa av den!
      Och om det är trist i vardagen ska man göra nåt oväntat! Det som är oväntat är alltid bäst!

      Radera